En film av Nicolas Philibert (Frankrike) dokumentär om en daghem med förebildsfunktion vid Seines strand i Paris på ett träskepp - vinnare av Guldbjörn på Berlinale 2023

Som ett elegant träskepp ligger Adamant förankrat på Seines högra strand i hjärtat av Paris. Detta fartyg, som väntar där i lugn och ro, är en unik dagklinik. Vuxna med psykiska störningar åker dit, får terapeutiskt stöd, men utvecklas framför allt kreativt här: de skriver låtar, anordnar filmfestivaler, skriver poesi, målar och ritar. Adamant-teamet visar varje dag hur det kan vara möjligt att bemöta människor med psykisk ohälsa öppet och öppet, även i tider av ett ansträngt hälsosystem i kristider. Känsliga iakttagelser och samtal med Adamants "passagerare" resulterar i ett lättsamt porträtt av en institution vars existens ger hopp.

Adamant ligger på Quai de la Rapée, på högra stranden av Seine, bara ett stenkast från tågstationen Gare de Lyon. Det är ett "dagcenter" och tillhör det centrala psykiatriska nätverket i Parisgruppen, som även omfattar två CMP (Centres Médicaux Psychologiques - Psychological Medical Centers), ett mobilt team och två avdelningar på det psykiatriska sjukhuset Esquirol, som i sin tur är del av Saint-Maurice sjukhuskomplex är ansluten, tillhör.

Filmen visar bara några ögonblick från omgivningarna i Frankrike i och runt Paris. Fokus i filmen är skeppet med Adamantens inre, så fokus ligger på samtalet med de inblandade. I detta avseende skapades något liknande en dialogfilm, som huvudsakligen består av delar av talet och svar. Det som avslöjar är vad de filmade har att säga och hur de formulerar vad de säger. Det kräver empati för att någon ska kunna säga något alls. Ingen verkar stängd, alla inblandade verkar öppna för filmprojektet. Ibland görs intervjuer. Ett slags frågeformulär bearbetas, som respondenten kommenterar. Detta görs på ett vänligt sätt för att inte uppröra någon. Annars avslöjas inte alltför mycket om filmningen och dess bakgrund. Projektet bör behålla sin filmiska enhet. Fokus ligger som sagt på besökarna på dagkliniken. Andra platser i världen skulle kunna använda en sådan anläggning, det finns gott om flodlandskap för ankring. Någon måste bara ha en idé och omsätta den i praktiken.

Det är alltså ingen isolerad plats, eftersom de sammankopplade enheterna som utgör gruppen bildar ett nätverk där patienter och vårdare hela tiden rör sig och kan hitta en lösning som passar dem genom de olika erbjudandena. Adamant är en flytande träbyggnad med en yta på 650 kvadratmeter och stora fönster som vetter mot Seine. För att skapa designen arbetade arkitekterna nära anläggningens vårdgivare och patienter. Det öppnades i juli 2010. Eftersom den offentliga psykiatriska vården i Frankrike är indelad i sektorer är Adamant, liksom de andra mottagningscentrumen i Paris Central Group, avsedd för patienter från de fyra första arrondissementen i huvudstaden. Vissa kommer varje dag, andra bara då och då, med jämna eller ojämna mellanrum. De kommer från alla åldersgrupper och från en mängd olika sociala bakgrunder.

Dagen börjar med frukost för alla närvarande. Det är ett veckomöte på måndag där de inblandade samlas. Alla kan sätta på agendan som han eller hon skulle vilja ha diskuterat, nyheter utbyts, projekt planeras: ett teaterbesök, en gästs kommande besök, en promenad i skogen, en konsert, en utställning. .. Vårdteamet består av sjuksköterskor, psykologer, arbetsterapeuter, en psykiater, en sekreterare, två sjukhusanställda och olika externa medarbetare med olika bakgrund. Det dagliga livets uppgifter övervakas kontinuerligt. Alla, både patienter och vårdgivare, är inbjudna att hjälpa till att "göra det tillsammans." Anläggningens terapeutiska funktion påverkar gruppen som helhet. Alla kan engagera sig, oavsett status, utbildning, plats i hierarkin, personlighet eller livsstil. Det kommer inte att förolämpa någon här om en patient anför viktiga saker till personen som driver baren den dagen - vare sig det är en handledare, en sjuksköterska, en "enkel" praktikant eller en annan patient - och berättar för psykiatern Nästa dags konsultation fungerar inte betyder mycket eftersom teamet kommer att hitta ett sätt att koppla ihop den spridda informationen.

Det finns många workshops: sömnad, musik, läsning, ge ut en tidning, en filmklubb, skriva, rita och måla, radio, avkoppling, läderarbete, sylttillverkning, kulturella utflykter... Men patienterna kan också bara komma och tillbringa en stund ägna tid åt att dricka en kaffe, känna sig välkommen och stöttad och fastna i atmosfären på stället. De workshops som erbjuds är inte ett självändamål, de är snarare en inbjudan att inte låsa in sig hemma, utan att återknyta kontakten med världen och omforma din relation till den.

Regissör, ​​kamera, redaktör Nicolas Philibert Regisserad med medverkan av Linda De Zitter Kameraassistent Rémi Jennequin, Pauline Pénichout, Camille Bertin, Katell Djian Ljud Erik Ménard, François Abdelnour Praktikant Baptiste Vidal Redigeringsassistent Janusz Baranek, Meryll Chandru Ljudredigering/ljudmixning Nathalie Vidal Assisterande ljudredaktör/ljudmixer Élias Boughedir Betygssättning Christophe Bousquet Postproduktion Delphine Passant Medproducent Norio Hatano, producenterna Miléna Poylo & Gilles Sacuto, Céline Loisea Produktionsassistent Clément Reffo En samproduktion av TS Productions, France 3 Cinéma, Longride Med deltagande av Ciné+, France Télévisions, Centre national du cinéma et de l'image animée, Les Films du Losange, Universciné Med stöd från Region Île-de-FranceI samarbete med CNC Med patienter och terapeutiska Adamant dagklinikpersonal.

Produktionsland och år: Frankrike/Japan 2022, biopremiär i Sverige: 2024-02-16, speltid: 109 minuter, genre: dokumentär, format: DCP-2K, 1,85: 1, språk: franska omu-version, franska originaltitel: Sur l 'Adamant