För fjärde gången sedan 2004 har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet genomfört en omfattande undersökning för att få kunskap om svenskarnas attityder till björn, varg, lodjur, järv och kungsörn samt deras åsikter om vem som ska besluta om var rovdjuren ska finnas och deras antal.
 

Under de senaste decennierna har de flesta stora rovdjur ökat i antal eller utbredning. Tack vare en unik långtidsstudie av människors attityder till stora rovdjur och rovdjurspolitik, som har genomförts av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i samarbete med Umeå universitet och Lunds tekniska högskola, är det möjligt att få insikter i attitydförändringar över en tidsperiod på 16 år och även att jämföra svaren på nationell nivå med svaren från olika län.

Syftet med undersökningen är att bidra med beslutsunderlag till arbetet med att genomföra riksdagens och regeringens målsättningar för rovdjurspolitik och rovdjursförvaltning på regional och lokal nivå.

Unik långtidsstudie
Jämfört med svaren från 2004 tycker nu en större andel av befolkningen att rovdjur ska få leva i hela Sverige och inte bara i vissa delar av landet eller i nationalparker. Samtidigt har också attityderna till förvaltningen av stora rovdjur förändrats över tid, vilket blir mest tydligt när det gäller djur som orsakar problem. Generellt finns det i dag ett högre stöd i samhället för att myndigheter hanterar stora rovdjur som orsakar problem.

– Det finns en bred acceptans för jakt när det gäller reglering av rovdjurens antal eller om de hotar människor, eller dödar katter, hundar, kor, får eller renar. En majoritet av de som svarade accepterar jakt på rovdjur som skapar problem för människan. Dock accepterar en minoritet jakt på rovdjur om orsaken är att människor är rädda eller att rovdjuren konkurrerar med människan om det jaktbara viltet, säger Camilla Sandström, professor i statsvetenskap vid Umeå universitet.

Svaren skiljer sig på länsnivå
Resultaten som presenteras i de olika rapporterna är baserade på svar från totalt 30 488 personer i fyra undersökningar (2004, 2009, 2014 och 2020). Samma undersökningsmetodik och frågeställningar användes i alla undersökningar, men antalet län som har deltagit i studien har ökat över tid.

Attityderna till de politiska antalsmålen för alla stora rovdjur är relativt stabila över tid, men det förekommer regionala skillnader.

– Särskilt i län med stora rovdjurspopulationer skiljer sig attityderna jämfört med i nationella undersökningen. I dessa län finns en större andel som vill att de nationella antalsmålen ska minskas och färre personer som vill att de ska ökas, säger Sabrina Dressel, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Viktigt underlag för förvaltningen
Den nationella undersökningen har finansierats av Naturvårdsverket, där arbetet med reviderade förvaltningsplaner för stora rovdjur samt en översyn av Strategin för svensk viltförvaltning just nu pågår.

– Vi arbetar för en lärande viltförvaltning och då är acceptans en viktig fråga. Den här typen av undersökningar, särskilt när de görs över tid, är ett värdefullt underlag i det arbetet, säger Carl-Johan Lindström, t f chef för Naturvårdsverkets viltanalysenhet.

Rapporterna
Undersökningen 2020 omfattar en nationell rapport samt tre rapporter på länsnivå.

Här hittar du rapporterna för nedladdning:

• Nationell undersökning
• Västerbottens län
• Norrbottens län
• Jämtlands län

Meddelande Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Uppsala

23.  juni 2021