Konsumtion av importerade varor i
EU är en starkt bidragande orsak till att skog skövlas i andra delar
av världen. I en ny studie har forskare vid Chalmers och
universitetet i Louvain, Belgien utvärderat drygt tusen förslag om
hur EU skulle kunna arbeta för att minska avskogningen, för att se
vilka som dels skulle ha god effekt, och dels vara möjliga att
genomföra politiskt.
– Föga förvånande är stödet svagt för hårdare och
mer effektiva regleringar, som till exempel importbegränsningar på
vissa varor. Men vår studie visar att det inte är helt nattsvart
ändå. Det finns politiska förslag som både har starkt stöd hos många
intressenter och som har potential att minska avskogningen, säger
Martin Persson, docent i fysisk resursteori vid Chalmers tekniska
högskola.
|
|
|
Martin Persson
Foto Anna Lena Lundqvist/ Chalmers |
Tidigare forskning från Chalmers
har visat på EU:s stora ansvar för tropisk avskogning.
Mer än hälften av den tropiska avskogningen är kopplad till
produktion för export av livsmedel och djurfoder, till exempel
palmolja, sojabönor, trävaror, kakao och kaffe, varor som EU är en
stor importör av. Frågan är vad EU kan göra för att minska sitt
bidrag till avskogningen.
– Den här frågan är extra intressant nu, eftersom EU i år planerar
att lägga fram förslag på lagstiftning som ska leda till minskad
avskogning orsakad av konsumtion i Europa. Frågan har varit aktuell
i omgångar sedan 2008, men nu verkar det faktiskt börja hända något
politiskt, säger Simon Bager, doktorand vid Université Catholique de
Louvain, Belgien och huvudförfattare till studien.
Tillsammans har artikelförfattarna kartlagt sammanlagt 1 141 olika
förslag på hur EU skulle kunna arbeta för att bryta trenden med ökad
tropisk avskogning. Dessa kommer i stor utsträckning från en öppen
konsultation, där EU samlat in förslag från företag,
intresseorganisationer och tankesmedjor. Utöver det har forskarna
sammanställt förslag från en lång rad forskningsrapporter,
debattartiklar och andra publikationer.
Två förslag står ut
från mängden
Att hitta förslag på åtgärder som har politiskt stöd, skulle ha
önskad effekt och som dessutom är möjliga att genomföra praktiskt
har inte varit helt enkelt. Men efter den omfattande kartläggningen
ser Martin Persson och kollegorna att EU framförallt har två möjliga
vägar framåt. Den ena handlar om att den som importerar en vara
också hålls ansvarig för sådant som händer i leverantörskedjorna, så
kallad Due Diligence.
– Om det visar sig att ett av de importerande företagens
leverantörer har produkter som bidrar till avskogning kan företaget
få betala skadestånd. Ett sådant system bedömer vi som både
trovärdigt och möjligt att genomföra politiskt och praktiskt. Det
finns också exempel från Frankrike och England där man har genomfört
eller ska genomföra liknande system, säger Simon.
– Due Diligence är också det förslag som är vanligast i vår
kartläggning och det förs fram av många olika typer av aktörer,
vilket gör att vi bedömer stödet för det förslaget som stort. Det är
dock viktigt att betona att om ett sådant system ska få effekt måste
det vara noggrant kalibrerat, bland annat när det gäller vilka
sanktionsalternativ som ingår och vilka företag som omfattas av
kraven.
Den andra möjliga framkomliga vägen är rundabordssamtal med olika
intressenter, eller ”multi-stakeholder fora” som det kallas i
studien. Då samlar man företag, organisationer och politiker till
gemensamma samtal för att komma överens om möjliga åtgärder för att
sätta stopp för avskogning kopplad till en leverantörskedja, vara
eller område. Även här finns positiva exempel, det mest
uppmärksammade är det brasilianska sojamoratoriet, eller Amazon Soy
Moratorium, från 2006.
Då satte sig bland andra Greenpeace och Världsnaturfonden ner med de
som producerar samt köper upp och exporterar soja och lyckades komma
överens om att ett stopp för handel med soja från områden i Amazonas
regnskog som avskogats efter ett visst datum.
– Sådana exempel gör att vi kan säga att rundabordssamtal kan få
effekt. Och enligt vår bedömning är det en åtgärd som är lättare att
få acceptans för, eftersom det då inte bara handlar om att
lagstiftarna bestämmer, utan att de inblandade parterna får vara med
och utforma åtgärderna själva, säger Martin Persson. Samtidigt kan
rundabordsdiskussioner anpassas till det område eller den region där
det införs, vilket ökar sannolikheten för att initiativet kommer att
stödjas av lokala aktörer.
Vad och hur
Forskarna har också utrett hur man kan hantera avvägningen mellan
effekt och acceptans. En viktig del i detta är att kombinera olika
åtgärder som stödjer varandra och som kan fungera som stöd för
striktare regleringar. Handelsregleringar riskerar till exempel att
slå hårt mot fattiga producerande länder och bör därför kombineras
med bistånd som hjälper sådana länder att införa mer hållbar
produktion och ökad avkastning, utan att behöva ta till avskogning.
Det skulle också minska risken för att det som produceras på nyligen
avskogad mark helt enkelt säljs på andra marknader än EU.
– Om nu EU fokuserar på sitt bidrag till avskogningen, så kan
effekten bli att sådant som produceras på nyligen avskogad mark
säljs till andra länder, medan EU får de ”bra” produkterna. Därför
är vår bedömning att EU bör se till att de åtgärder som införs
kombineras med sådana som bidrar till omställning och förändring,
säger Simon Bagar.
Avslutningsvis sammanfattar forskarna tre principer för nya åtgärder,
om EU menar allvar med att man vill minska sin påverkan på
avskogningen i tropikerna.
– Vidta åtgärder som faktiskt har en möjlighet att åstadkomma
förändring. Använd en bred palett av åtgärder som kombinerar olika
verktyg och som tillsammans bidrar till minskad avskogning. Och till
sist: se till att involvera aktörer i leverantörskedjor i särskilt
viktiga regioner först, för att sedan bygga ut och bredda åtgärderna
över tid, säger Simon Bagar.
Författarna hoppas att forskningen och de identifierade
policyalternativen kan fungera som inspiration för beslutsfattare,
icke-statliga organisationer, industrier och andra intressenter som
arbetar för att ta itu med EU: s avskogningsavtryck. Med minst 86
olika alternativ finns det ett brett utbud av möjligheter att rikta
in sig på problemet, och väldigt få av dessa är politiska 'no-starters'
eller förslag som inte har effekt mot problemet.
Läs mer i den vetenskapliga artikeln i One Earth:
Eighty-six EU policy options for reducing imported deforestation
Mer information: så gick studien till
För att utreda hur effektiva och genomförbara de 1 141 förslagen är
kategoriserades de först utifrån vem som lagt förslaget, vem som är
tänkt att påverkas och vad som ska påverkas. Eftersom många av
förslagen var lika eller liknande kunde de sedan sammanfattades i 86
unika förslag. Majoriteten av förslagen bygger på svagare styrning,
som till exempel mer information och olika typer av stöd till
producenterna, snarare än lagstadgade begränsningar och
åtstramningar för import och export. Det tolkar forskarna som att
stödet också är större för mjukare förslag. Men de förslagen bedömer
forskarna å andra sidan som mindre effektiva.
– Ett exempel är miljömärkning, där syftet är att påverka
konsumenterna så att de slutar handla produkter som bidrar till
avskogning. Tanken är god, men det finns inte stöd i tidigare
forskning att det skulle förändra konsumenternas beteende i så stor
utsträckning att produktionen påverkas. Införs istället
importbegränsningar på varor som är kopplade till avskogning vet man
att det skulle få en direkt effekt, säger Martin Persson.
Efter att ha utvärderat effekten kommer nästa steg – vilka av
förslagen är möjliga att få stöd för politiskt? För att utvärdera
det krävdes metodmässiga innovationer.
– Eftersom vi har kategoriserat de 1 141 förslagen som vi har gjort
kan vi se hur många och vilka intressenter det är som föreslagit en
viss typ av åtgärd. Kommer samma förslag från både
miljöorganisationer, företag och myndigheter tolkar vi det som ett
starkt stöd för en åtgärd, säger Martin Persson.
De två sista stegen i bedömningen av åtgärderna handlar sedan om hur
krångligt och dyrt det är att realisera förslagen.
– EU skulle ganska enkelt kunna uppdra åt ett forskningsinstitut att
utreda mer på detaljnivå vad som driver avskogning, medan en ny
skatt eller strafftull på EU-nivå är jättekrångligt. Det finns vissa
åtgärder som EU kan vidta på egen hand, medan andra kräver samarbete
med medlemsstaterna eller andra länder. Och där har vi helt enkelt
graderat hur svårt det är rent institutionellt att genomföra varje
förslag, säger Simon Bagar.
Den sista aspekten för att bedöma den politiska genomförbarheten är
hur kostsamt förslaget är. – Påverkar man ett stort importflöde
innebär det också stora ekonomiska konsekvenser, medan att styra om
EU:s biståndsbudget för att stödja en övergång till mindre
skogsintensiv produktion skulle påverka betydligt mindre
kostnadsposter, säger Martin Persson. Konsekvenserna för ekonomin
beror också på hur stor del av marknaden som påverkas. Det är
viktigt att det finns en vilja att ändra skatter eller regleringar
inom det aktuella området.
Foto: CC0.0, Meddelande Chalmers
University of Technology, Gothenburg
|