När de planerade ämnet för den nya upplagan av Byggnadskultur,
tänkte de att de som ung antikvarisk butiksägare skulle komma i
kontakt med Råskogsstugan i socknen Brålanda. Råskogsstugan är en
gammal byggnad som på många sätt är fascinerande.
|
|
|
Råskogsstugan i Brålanda socken, Dalsland |
Dels för att den ligger vackert och majestätiskt i
landskapet, dels för att den har så många ålderdomliga detaljer,
till exempel har huset inte har några grundmurar utan sockeln utgörs
av ekstockar. Men det som fångade mitt intresse allra mest var den
märkliga träpanelen.
Byggnaden är dendrokronologiskt undersökt och virket i stommen är
fällt mellan 1698 och 1711. I mitten av 1980-talet hade de fått i
uppdrag att genomföra en projektering inför underhåll av
Råskogsstugan och gick och funderade på hur man skulle hantera den
ålderdomliga panelen.
Den bestod av en slätpanel som mest liknande golvbrädor, då de var
olika breda i topp- och rotändarna. Detta innebar att det fanns
panelbrädor som satt »upp och ner«. Brädorna var något rötskadade i
nederkanten och min första tanke var att detta måste rättas till på
ett eller annat sätt.
|
|
|
|
Några brädor hade tidigare tagits loss och den rötskadade
nederkanten sågats av. De har sedan spikats upp igen och fått en ny
skarvbit som placerats högst upp, under takfoten. Var detta ett bra
sätt att fortsätta underhålla panelen?
Vid källstudier hittade de arkivmaterial från Nordiska museet. De
hade tillsammans med Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund gjort
en noggrann dokumentation av Råskogsstugan på 1940-talet, då Gösta
von Schultz och Olle Homman gjorde ett arbete med att dokumentera
Dalslandsgårdar.
Ekstocken i grunden har en hakskarv som intresserade herrarna från
Nordiska museet. Den var väl beskriven och noggrant fotograferad. På
bilderna kunde man också se fasadpanelens nederkant ovan fotlisten.
Detta var till stor hjälp för mig. De kunde jämföra hur panelen såg
ut 1946 med hur den såg ut nästan 40 år senare (1984). Till min
häpnad hade det inte hänt något nämnvärt under denna tid. Detta
gjorde att de tyckte att man inte skulle göra några åtgärder på
panelen utan låta den vara precis som den var.
Sedan 1930-talet har hembygdsföreningen tagit hand om Råskogsstugan
och någon gång under senare tid har några brädor bytts ut. Dessa
yngre brädor var dock helt slut och behövde definitivt bytas ut,
medan de betydligt äldre panelbrädorna fick sitta kvar orörda.
I samband med att de skriver dessa rader har de besökt
Råskogsstugan igen. De har återigen tagit en bild på samma
panelbrädor som Nordiska museet fotograferade på 40-talet och dröm
om min förvåning, skadorna på panelen ser likadana ut år 2020.
Egentligen är det ganska märkvärdigt att de inte har förvärrats på
bortemot 80 år.
Meddelande Svenska byggnadsvårdsföreningen
|