|
|
|
|
- Skapa frizoner där vi kan vara innovativa och
våga mer inom träbyggandet. Områden där forskningen,
näringslivet och byggbranschen tillsammans kan utveckla tekniken
för hur vi kan bygga i trä. Det är ett måste för framtidens
hållbara samhällen, säger Eva Haraldsson VD på Arkitektbolaget i
Växjö.
Hållbarhet har varit den röda tråden under årets
Almedalsvecka. Och konstigt vore det väl annars. Det brinner i
knutarna om vi ska kunna bromsa den trend av utsläpp som vårt
levnadssätt idag bidrar till.
En stor del i en hållbar framtid handlar om hur vi bygger vårt
samhälle och våra framtida byggnader. I den frågan ligger även
frågan om vilket material vi ska använda när vi bygger och var
vi ska bygga.
På Arkitektbolaget har vi lång erfarenhet av träbyggande. Vi är
ett av de kontor i Sverige som har längst erfarenhet och som
arbetat med flest olika typer av konstruktioner byggda i trä.
Intresset och utgångspunkten för klimat och hållbarhet har
funnits sedan kontoret startade för 27 år sedanoch därför har
trä varit det material vi främst velat arbeta med. För att alla
på kontoret ska känna sig inspirerade kring detta har vi infört
en träcertifiering där alla medarbetare helt enkelt får tenta av
sina kunskaper kring trä som byggmaterial. Allt för att säkra
upp att vi som arbetar på Arkitektbolaget ska ligga i framkant
när det handlar om att bygga i trä. Och det känns naturligt med
tanke på att trä är det enda förnybara byggnadsmaterialet vi
har. Det binder dessutom koldioxid och minskar
därmedanvändningen av koldioxid jämfört med alla andra
byggmaterial.
Trots det så byggs de flesta större byggnader i stål och betong.
Förklaringen till det är att vi har en vana och en historik
kring att bygga i betong. Under slutet av 1800-talet blev det
förbjudet att bygga högre än två våningar i trä i Sverige på
grund av de många stadsbränderna. Detta förbudvarade fram till
1992 (då vi blev medlemmar i EU-då funktionskraven istället för
materialet avgjorde hur man fick bygga) och därför finns det
ingen forskning gjord under den tiden kring hur vi ska bygga
högti trä. Och hantverkskunnandet som funnits dog bort. Medan
byggandet i andra material fick chans till att utvecklas, testas
och implementeras. När det sedan blev tillåtet igen att bygga
större byggnader i trä så låg vi 100 år efter i forskning och
tillämpning.
Därför är det nu av största vikt att den applicerbara
forskningen får möjlighet att utvecklas och att
forskningsbranschen tillsammans med arkitektoch byggbranschen
får möjlighet att vara innovativa.
Ett sätt som det skulle kunna tillämpas skulle vara om vi
införde så kallade frizoner där vi fick möjligheten till att
vara mer experimentella och våga testa nya saker. Där skulle det
vara möjligt att göra avsteg från våra regelverk för att kunna
pröva något nytt. Det kan vi göra om vi har forskningen som står
vid vår sida och följer arbetet över tid. I dessa frizoner borde
det också vara en proportionerlig riskfördelning. Tanken med
frizoner har det pratats om tidigare. Jag tror att tiden nu är
mogen för att vi verkligen provar på det.
Idag är det få som uttalat säger att de vill bygga större
byggnader i trä. Det beror ofta på att det fortfarande inte
finns några standardiserade väl beprövade lösningar. Mycket
måste lösas på nytt för varje projekt. Erfarenheten av
lösningarna är begränsade. Vi behöver komma på nya lösningar
kring hur vi ska konstruera byggnaden, vilket tar längre tid och
innebär ett större risktagande.
Då är det lättare att ta till beprövade material och lösningar
som vi kan idag och tryggt kan luta oss tillbaka mot gamla
erfarenheter.
Men det är inte hållbart. Vi måste se långsiktigt och bygga hus
och samhällen som ska hålla länge, stå länge och blir bättre och
bättre för varje år som går.
|