|
|
|
Foto: Tomas Oneborg |
Bostadsmarknadens största utmaning är fortsatt den stora bristen
på tillgängliga bostäder. Utmaningen är på inget sätt ny men
situationen har förvärrats under de senaste åren. Genom sitt
engagemang för att erbjuda utsatta individer och familjer ett
boende har kommunernas socialförvaltningar i dag vuxit till en
av Sveriges största hyresvärdar. I ökande utsträckning vänder
sig insatserna till resurssvaga hushåll utan sociala problem i
övrigt. För personer med psykiska eller sociala problem blir
tröskeln in på bostadsmarknaden då ännu högre. De hamnar sist i
kön när socialtjänsten tvingas agera bostadsförmedling.
De sociala konsekvenserna av systemfelen på
bostadsmarknaden är omfattande och hamnar olyckligt under radarn
i den bostadspolitiska debatten. Jämfört med höga hyror i
nybyggda bostäder är det ett avsevärt större problem att allt
fler saknar möjlighet att betala boendekostnaderna för – eller
får tillträde till – de billigaste bostäderna som redan finns
och som alltid kommer vara billigare än de billigaste nybyggda
bostäderna.
I dag befinner vi oss dessutom i ett läge där problemen på
bostadsmarknaden under de kommande åren riskerar att bli ännu
större. Den svenska befolkningen väntas fram till 2028 öka med
100 000 personer varje år, totalt en miljon fler människor som
behöver någonstans att bo. Det är den största
befolkningsökningen det svenska samhället någonsin upplevt under
en sådan kort period. Samtidigt har bostadsbyggandet redan
stannat av och bedöms minska ytterligare framöver.
Vi har i decennier försökt lösa problemen på bostadsmarknaden
med gamla lösningar. Det är tydligt att det inte varit en
framgångsrik väg. Det är därför tid för ödmjukhet och mindre
tvärsäkerhet. Sannolikheten för att lösningar som fungerade illa
i går ska fungera utmärkt i morgon är liten. I stället för
ultimata krav och låsta positioner krävs prestigelöshet och
nyfikenhet för att finna nya lösningar.
Vår uppmaning till regeringen och Per Bolund som nytillträdd
bostadsminister är att lyssna till och bejaka de goda förslag
som nu diskuteras av aktörer i politiken och i och omkring
fastighetsbranschen för att utforma och låta en ny, fungerande
svensk modell för bostadsmarknaden växa fram. Var öppen för nya
lösningar, även för sådana som inte prövats tidigare i Sverige
men som fungerar på andra håll i världen.
Det kan vi göra genom att våga testa nya lösningar i mindre
skala, i form av pilotprojekt, som sedan kan skalas upp när vi
ser att resultatet blir bra – eller överges om positiva effekter
uteblir.
Januariavtalets förslag om fri hyressättning i nybyggnation,
regelförenklingar kring byggande och en bättre fungerande
förhandlingsmodell för det befintliga beståndet är, trots sin
generella karaktär, sådana begränsade förändringar som visar på
nya möjligheter utan att i grunden omvälva bostadsmarknaden.
Begränsade försök, gärna i flera olika utformningar och lokalt
anpassade, bör göras också för att utveckla den sociala
bostadspolitiken. Finansiering av nyproduktion är en annan
angelägen framtidsfråga, där det inte finns utrymme att helt
låta detta bli ett ansvar för kommunägda bolag.
Nya idéer krävs. Vi ska inte backa in i framtiden med gamla
lösningar. Om vi testar nya kan vi också se vad resultatet blir,
dra lärdom av misstag och undvika fallgropar. Det tror vi är
vägen framåt för en ny svensk modell.
|