Utställning på Tensta Konsthall: Mamsell Josabeth Sjöberg
26 oktober 2013 – 12 januari 2014
Under titeln Tensta Museum öppnar Tensta konsthall en utställning med Josabeth Sjöbergs unika teckningar från mitten av 1800-talet och framåt. Bilderna ger med sin detaljrikedom en ovanlig inblick i en vanlig stockholmares hem för 150 år sedan, långt innan inredningsreportage, hyresrätter och egennytta.
 |
| Josabeths tredje bostad, 1842-1846 |
Josabeth Sjöberg försörjde sig som musiklärare men la ner sin själ i mer än sextio detaljrika akvareller som idag ingår i Stadsmuseets samling. De flesta av akvarellerna föreställer tolv av hennes hyresrum och utomhusmiljöer i Stockholm. Fotografiet uppfanns ungefär vid denna tid, så det är sällsynt med bilder som kan visa hur de flesta människor bodde då.
Rummen i Josabeth Sjöbergs akvareller vittnar om en enkel tillvaro med gamla möbler som kompletteras med nya när hon ärver lite pengar.
 |
| Drottninghuset, Johannesgatan 16 |
Musikinstrumenten intar en central plats och ett fåtal tavlor, bland annat ett självporträtt och ett kopparstick av Uppsala domkyrka, känns igen från bostad till bostad. De tidigaste akvarellernas enfärgade tapeter ersätts med tiden av mer modern blommönster. Själv figurerar hon tillsammans med privatelever, sin hyresvärdinna men också med vännen Ferdinand Tollin, som var författare och rabulist. I en akvarell möter vi henne hos fattigläkaren Fabian Levin som opererar henne i bröstet, i en annan sopar hon golvet. På andra bilder maler hon kaffe och hänger upp gardiner. Flera av akvarellerna skildrar välgörenhetsinrättningar för äldre damer, Drottninghemmet och Borgerskapets Enkehus, där man bodde kollektivt i salar med sovbås. När Josabeth Sjöberg föddes 1812 i en borgerlig familj hade Sveriges huvudstad 63.000 invånare.
 |
| Josabeths fjärde bostad, 1847-1855 |
Befolkningen minskade medan brott, fylleri, könssjukdomar och dödlighet ökade. I mitten av seklet var bostadsbristen akut och eftersom Mamsell Josabeth förblev ensamstående utan förmögenhet kunde hon aldrig sätta eget bo utan var, liksom så många andra i Stockholm vid den här tiden, utlämnad till ett ständigt flyttande mellan olika hyresbostäder.